15 februari 2016

Mea culpa!

Söndagens predikoföreberedelser fick mig att fundera över den gängse bilden av Jesus. I bästa fall kan den kallas retuscherad. Skavanker och mänskliga drag tonas ner. Godhet och snällhet överbetonas. Jesus blir en ideal människa istället för en verklig människa. Vilket är illa om man vill få tilltro för trons övertygelse om Jesus som sann människa.

Jag hade anledning att att säga följande:Jesus är ovanligt hård mot Petrus. Jesus talar rakt, rått och kategoriskt. Han säger: Håll dig på din plats, Satan. Du vill få mig på fall, för dina tankar är inte Guds utan människors.Nog är det svårt att förstå denna hårdhet. Petrus frestar Jesus att avstå från sin kallelse, att vika av från den utstakade vägen som leder till korset och vidare till uppståndelse. Petrus pekar bort från frälsningens väg.

Utbrottet kommer abrupt. Och blir särskilt svårt att förstå för dem som matats med den snälle, söte Jesus. Som alltid fått höra hur genomgod och ömsint Jesus är. Vi behöver markera mot de endimensionella idealiserande framställningarna av Jesus. Särskilt som det finns gott om exempel på sträng tydlighet, ilska och vrede. Vid vinundret är Jesus gränsdragande. I Bergspredikan är hans etik ibland oerhört kravfylld och svåruppnåelig. Den rike unge mannen möter ett avslöjande anspråk som placerar ribban högt över vad han faktiskt förmår. Veropen är kategoriska och kritiska, månglarna får veta att de lever. Huggormars avföda likaså. Fler exempel finns.

De som aldrig mött en krävande Jesus som vill mer av och med oss har en hel del kvar att upptäcka. Gyllene regeln är ingen lätt levnadsprincip, än mindre det dubbla kärleksbudet. Den som gör sig omaket att försöka lista vad en möjligt personlig och församlingsgemensam efterlevnad skulle kunna vara har mycket att överväga. Kravlös kärlek är sällan verklig. En enbart välvillig och allt accepterande Jesus är knappast den Jesus vi känner igen från Skriften!

Den som här prövar sig själv får anledning att bulta sin näve mot bröstet och bedjande ropa: mea culpa! Mea maxima culpa!