15 oktober 2014

Ordets gudstjänst

det finns ord
som perforerar seklerna
på sin väg till
öra, hjärta, hand
översinnliga strålar
från den Ende
genom mänskliga prisman

tänkta och nedskrivna
låter de stämbanden vibrera
i rummet där man hör

vokaler och konsonanter
samlade till Skrift
härolder och budbärare förkunnar
hören Herren
hör, Herren är en

i begynnelsen
hör himmel, lyssna jord
det hände sig vid den tiden
att väg röjdes
gör, gå, ta, arbeta, älska, följ, se
bryt ner, bygg upp, plantera

hatet och fiendskapen gav aldrig upp
smittsamt och dödligt
då blev försoning till
oförtjänt nåd

bagaget som samlats
där alla syndens
förlamande stenar lagrats
mer än det fanns ork att bära
lyftes av

det heliga budskapet
det sanngoda och genomglada
buret genom sekler
i tjänares mantelveck
viskat i skymning
och i förföljelsens natt

högtidligt lyfta
bär fromma händer
genom tiden
ner längs gången
på en sliten matta
det som lever
i vördat ord 

för folket, det församlade 
proklamerades räddning
de rätade ryggarnas evangelium
fick stenpelares kapitäl
att knoppas och slå ut
de välvda bågarna
och valvens girlanger
att kaskadera
himmelsblomma evighetsblått,
sommargrönt och kärleksrött

En röst hördes
så lyder det heliga tilltalet
som har gått in för landning
just här och nu
hela skapelsen svarade
med en röst
tack och lov

tillbaka ner från
hängivelsens berg
leder orden
krassa och kärva
bort från flykt och fantasi
tillbaka in i utsatthet
där man i benådade ögonblick
kan se
se människan
med Guds ögon