03 maj 2014

Somligt sägs som gör sig bäst osagt

Vem är det som väljer, dvs bestämmer, vem som får hålla morgonandakt i Sveriges Radio? Ordnas det en konferens där producenterna bollar tänkbara namn utifrån verbal skicklighet och andlig erfarenhet? Eller finns det andra och för lyssnaren dolda kriterier? Är det den enskilde producenten som väljer och vrakar utifrån personliga preferenser, tycke och smak?

Många är mycket duktiga och bjuder på sig och sitt. Ibland händer det dock att jag sätter det tidiga morgonkaffet i halsen och blir så påverkad att bara en sak finns att göra. handling. Jag reser mig och går till radion och stänger av. Det är då tankarna kommer åter. Varför blev just denna person vald och inte en annan?

Vi som lyssnar borde kanske vara frimodigare? Vi kunde föreslå lämpliga personer som åtminstone någon gång finge leda en radioandakt. För ett företag som ska odla mångfald borde urvalsprinciperna vara transparenta. Men en dag kommer någon att forska på vilka som släpptes fram och vilka som aldrig någonsin gavs möjlighet.

Vid vissa tillfällen har jag börjat gräla med andaktshållaren. Stopp! Sluta! Så där får du helt enkelt inte säga. Särskilt när man givit exempel från begravningar, möten med människor i kris eller själavård. En dans kring linjen för vad som kan och får sägas är onödigt. Det blir så lätt övertramp. På så sätt är mikrofonen och kameran bedrägliga. De frestar och lockar till att säga sådant som gör sig bäst osagt. Vad gör producenten just då? Tänker på annat? Funderar på nästa serie andakter? Musikval?