20 januari 2014

Kan kristna vittna utan ord och utan handling?

Missionen har flyttat hem Från att ha varit en internationell kyrkoverksamhet har ordet återtagits för att även avse aktiviteter i Sverige. Ett slags mission i retur. Inte alldeles enkelt. Från att ha varit närvarande där svält, förtryck och umbäranden varit omfattande skall den nu omplanteras till välfärdeslandets bostadsområden och gärden.

På missionsfälten blev inte sällan förkunnelsen av evangeliet omkörd av nödvändiga insatser för att möta materiella behov som hängde samman med överlevnad. Förkunnelsen fick tappa rösten för att tala med andra språk som katastrofhjälp och hjälp till självhjälp. Man förstår att det kan ha känts nödvändigt. Men när det nödvändiga förvandlats till dygd undrar åtminstone jag hur det ska gå.

Vittnesbördet saknar ofta ord. Inte så sällan har det också tappat förmågan att i handling berätta om frälsning och befrielse. Hur något då ska kunna spridas, delas och växa, undrar jag. Kvar finns ordet mission, ganska orkeslöst och vilset. Det åskådliggör många församlingar som säger sig vilja lyfta fram missionen. Hela Strängnäs stift skulle göra en sådan satsning. Sorgligt nog verkar kyrkans och församlingarnas mission inte ha tagit ny fart, åtminstone inta vad man som kyrkligt aktiv och nyfiken kan märka. Bekymrade miner. Rynkade pannor. Spännande att diskutera, omöjligt att verkställa?

Förr hette det evangelisering. Men det utvecklade många allergi emot. Ty det kunde likna frikyrkliga kampanjer för att omvända syndare. Sådant kunde inte få hålla på. Men behovet av att låta evangeliets kraft genomsyra kyrkan så att den erbjuder sin skatt i lerkärl till människor. Reevangeliseringen av Svenska kyrkan har inte börjat än.

Trycket att "locka" nya "deltagare" ligger mest på de anställda befarar jag. Det kan bero på att arbetslagen utgör den mest koncentrerade kraften i flertalet församlingar. Och på att församlingskärnorna inte består av så särskilt många och dessa levande stenar får sällan stöd och vägledning för att upplåta sina röster i missionens tjänst. Följaktligen kan inga församlingar rapportera att människor har kommit till tro på Jesus Kristus under föregående år.

Nej, sådant talat man helst inte om. Att tron skulle växa till och smittsamt sprida sig ingår inte i församlingsstrategin. Men mission talar man gärna om. Som något för kyrkans uppdrag nödvändigt, ja som uppdraget självt. Låter fint och nödvändigt. Konsten är att ta nästa steg...