11 januari 2014

Artos Missale än en gång

Tanken att infoga Artos Missale i Svenska kyrkans handbok gav en hel del reaktioner. De flesta som hörde av sig var positiva. Men en och annan tvivlade på att den goda viljan skulle finnas i kyrkomötet. Varför sådana tvivel fått fäste kan man undra. Kanske för att tendensen blivit så tydlig. Ett handboksprojekt där rötter och släktskap med andra världsomspännande kyrkor snarare rensas ut än bevaras och infogas klarar nog inte en sådan mångfald.

Är du handboksfundamentalist, var den fråga jag fick av biskop Lennart Koskinen en gång i samband med en tjänstetillsättning. Handboken är viktig och betydelsefull. Så pass tungt vägande att man inte klipper och klistrar hur som helst. Handboken är inte reducerbar till en låda med förslag. Handboksfundamentalism, om den alls finns, handlar väl om att använda gudstjänstordningarna som en rikslikare som huvudsakligen ska rida spärr mot Svenska kyrkans katolska arv och tvinga fram en mera utrerad reformatorisk protestantism. Ett bruk av handboken för att med makt och myndighet dra en skiljelinje mot Svenska kyrkans uppgift som brokyrka i syfte att forcera fram en redan förlorad uniformitet.

Svårt att fördra vore om man förvandlade kyrkans huvudgudstjänst till ett gör det själv-evenemang. När tilltron till liturgiska texter är så låg att man här och där hellre skriver egna varianter än förlitar sig på den världsvida kyrkans samlade erfarenhet - då är det kris. Behovet av att uttrycka sig själv och lägga till sitt eget bidrag riskerar då att förvandla gudstjänsten till ett hemsnickeri eller en förverkliga dig själv-aktivitet. För mig ligger problemen åt det hållet snarare än på den kant där man tydligare vill relatera till, höra samman med och vara ett uttryck för Kristi kyrka på jorden och då våga och kunna låna ur den världsvida kyrkans stora liturgiska skattkista.

Liturgisk text ska vara tillräckligt allmängiltig för att kunna fånga och kanalisera merparten av församlingens längtan och hopp men också vara tillräckligt partikulär för att fungera som ett genuint uttryck för dess tro och tillbedjan. En sådan handbok behöver Svenska kyrkan och den bör därför inrymma Artos Missale.