10 december 2013

Kort Adventskalender 11

Vid sidan om ligger bron. Den borde ha legat där gatan dras fram. Så småningom hamnade bron där den skulle. Idag är den sammanvuxen med gatunätet. Som sig bör. Men detta vykort avslöjar att vägen inte alltid gått rakt fram. Vasakyrkan bredvid den breda vägen är den gamla och ledande missionsförbundiska kyrkan i Örebro. Förhoppningsvis inte namnad efter den diktatoriska släkten Wasa.



Organisationsutvecklarna såväl som terapeuterna säger ibland att man måste ta ett steg tillbaka för att kunna ta in hela situationen, få överblick. Tänk om det inte hjälper? Ibland blir man helt enkelt tvungen att ta några steg åt sidan! Att svänga av kan bli en förutsättning för att komma vidare. För att senare kunna färdas rakt fram. Avgörande är om man svänger åt rätt håll. Så att man inte hamnar i en återvändsgränd. Svänga eller ta av måste man ibland. Helst åt det håll där bron öppnar för vidare färd.

Vem placerade bron på detta vis är en berättigad fråga. Flyttade någon på den? I mångas liv ligger inte broarna där de borde. Vem ändrade förutsättningarna? Och varför?

Kort Adventskalender 10

En egendomlig dag med tanke på Mandelas minneshögtid i Sydafrika och Nobelfesten i Stockholm. Det geografiska avståndet må vara långt, känslomässigt ligger sorgehögtid och fest nära varandra. En familj kan samtidigt både sörja och fira, någon dör och någon föds eller har en bemärkelsedag. Avskedet av döda har inte alltid haft övervägande förlust och gränslös sorg i fokus. Det lär rent av ha varit så att de tidiga kristna höll begravning i vitt och med glädje över den döde och dennes snara möte med sin skapare och frälsare.

Idag tänker många på Nelson Mandela och hans mänskliga värdighet och moralisk resning. Då är det gott att bli påmind om att möjligheten är allas. Mandela var en människa som genom vägval och egna beslut utvecklade det vi idag beundrar så. ANC i Sydafrika har extra mycket att lära av sin store hjälte och förebild - där är det dags att gå från ord till handling. Korruption och skumrask är att solka Mandelas minne.


Dagens kort får bli en hyllning till Nobelpristagarna. Klöver får de gott om, här extra betonat och understruket genom fyrbladiga lyckoklöver. En kanon byggd av, eller dekorerad med Förgätmigej, bidrar till hyllningarna. En hästsko fick komma med för att betona att lyckan finns med i välgångsönskningarna. Sigillförslutna brev gör det mera dramatiskt. Kan det gälla personliga hälsningar, inbjudningar till att gästföreläsa, nya kontrakt eller är det bara uppiffade räkningar som hamnat fel? Fantasin får sätta gränsen.

Modet var annorlunda vid 1900-talets början. Gossen bär kängor som ska matcha hans blå (!) sjömanskostym med knäkorta byxor, allt förmodligen gjort av sammet. Flickans brandgula (orange) skor ger en glad accent åt hennes violetta/lila klänning.

(Ibland undrar jag varför ingen ifrågasätter det omåttligt populära SvT-programmet Go´kväll som aldrig låter yngre ungdomar göra om sig utan mest medelålders kvinnor och män. Att det vore känsligt förstår jag. Barnfattigdomen, dvs föräldrars brist på ekonomiska och andra tillgångar, är laddad och smärtsam. Barn- och ungdomskläder är dessutom minerad mark. Extra svårt eftersom barn och unga inte ska exponeras i onödan eller riskera att exploateras kommersiellt. Men - några reportage om barns och ungdomars kläder och hår borde redaktionen ändå våga sig på.)

Nog om detta. Nu en reservationslös hyllning till pristagarna med ovanstående udda och färggranna kanonskott! Ett tecken så gott som något på att vi befinner oss i advent. Adventsfastan har åtminstone denna kväll svårt att komma till sin rätt...