01 februari 2012

Omskärelse och religionsfrihet

Göran Rosenberg ger i Dagens SvD en välformulerad slutreplik i debatten om omskärelse.Den tog fart genom artiklar i pressen och ett upprop bakom vilket den oheliga alliansen mellan bland andra humanisternas ordförande Christer Sturmark och teologen och prästen Annika Borg stod. De ville se, ja kräva, ett förbud mot manlig omskärelse.
Att omskärelsen skulle vara ett övergrepp mot barnen i strid med barnkonventionen hävdar de senare och bestrider den förre. Att kravet på förbud strider mot religionsfriheten så som den tolkas idag är ovedersägligt. Därtill är det ett angrepp inte bara mot muslimska och judiska identitetsgivande traditioner, det blir till ett angrepp mot rätten till kulturell och religiös identitet. Glöm integration med någon slags hänsyn till mångkulturalitet. I detta fall faller kravet samman med sådant vi annars avvisar som assimilation. Det vill säga att de som gör annorlunda, och därmed är i minoritet och i någon mening avvikare, ska tvingas bli som majoriteten.

Vill man hävda barns rättigheter finns det stora problem att attackera, även i vårt samhälle. Den utbredda barnfattigdomen som handlar om vuxnas utanförskap sätter djupa spår hos både barn och vuxna. Där kan man ana en begynnande slum i vår välfärd. Om detta kunde man göra upprop. Lort-Sverige har återuppstått visar flera dokumentationer t ex om bostäderna i Rosengård. Barn som lever under sådana villkor exponeras också för andra risker! Gängbildning och brottslighet tar över. Även detta kunde man göra upprop om. Undermåliga skolor, galopperande läs- och skrivsvårigheter, de kommersiella krafternas alltmera aggressiva marknadsföring mot barn…ja listan kunde bli långt mycket längre.

Kravet på förbud mot omskärelse av pojkar kan knappast förstås på något annat sätt än att det riktar sig mot religiösa och kulturella traditioner som hittills skyddats av religionsfriheten. Så blir kravet ett angrepp mot religionsfrihetens räckvidd. Begäran om förbud mot dop har ju tidigare skymtat här och var i ateistisk retorik. Det är då man anar att det i somliga kretsar förmodligen kan finnas en ännu större agenda än vad den aktuella debatten avslöjat.