22 september 2011

Utsatthet och besvikelse

Förtjänar den som utsatt andra för svårigheter att själv på motsvarande sätt bli utsatt? Den vars kamrater utsatt andra för svårigheter har också den personen förtjänat att bli utsatt? Den som tillhör en sammanslutning eller förening där sådant förekommit internt eller externt mot andra i omvärlden hur mycket av det som andra gjort har man del i? Har man då gjort sig förtjänt av egen utsatthet? Av att folk slutar hälsa. Motarbetar en. Vänder ryggen till. Sprider rykten...

Det skulle kunna handla om Livets ord, om arbetarrörelsen, om de politiska partierna, om idrottsrörelsen eller om högkyrkligheten. Om många sammanhang där de flesta av oss är, har varit eller skulle ha kunnat vara med...

De som blivit utsatta på ena eller andra sättet hur ska de hantera sin egen utsatthet utan att hamna i bitterhet och besvikelse? Hur får sådana personer upprättelse? Hur kan människor gå vidare och undvika att ge igen för oförrätter? Hur ska de få utrymme och acceptans för sin kritik mot förföljelser, okamratliga fasoner eller bara ren dumhet?

Kan man undvika att låta solen gå ned över ens vrede?