16 september 2008

Religionen får onormalt stort värde som något att ta avstånd ifrån

Religion kan leda till ett slags besatthet. Intresset går liksom utöver vad som kan anses riktigt brukligt och normalt. Visst är det intressant att det finns livåskådningshumanister som ägnar osedvanligt mycket tid och engagemang åt religionerna i vårt samhälle! Religionerna som något att ta avstånd från och kritisera blir långt viktigare än att positivt utveckla sitt eget alternativ. Märkligt, eller hur?!

Även om det sker med slipade argument och med åberopande av frihet från påverkan och rätt till likabehandling (religionerna emellan), så blir slutsatserna egendomliga. Ingen ska alltså behöva lida genom att få en inbjudan till en gudstjänst i samband med riksdagens öppnande. Och vad är det som är så stötande med det? Det är som om friheten att avstå från religion ALLTID väger tyngre än friheten att utöva religion.

I Sydsvenskan såväl som i bloggen finns inlägget (skrivet tillsammans med Göran Rydland) om gudstjänsten när riksdagen öppnas. Slusatsen där förtjänar att återges: Riksdagens lojalitetsförklaring i Storkyrkan är passé. I en tid när religiösa krafter gör sig gällande är det fel väg att försvara sig med traditioner. Sverigedemokraterna surfar på en främlingsfientlighet där religion spelar en betydande roll. Det bästa försvaret mot dessa krafter är ett sekulärt och religionsneutralt samhälle. Det är först när vi kan skicka våra barn till samma skolor och våra riksdagsledamöter till riksmötets öppnande – utan att någon av dem skall behöva göra våld på sin livsåskådning – som vi har nått det målet.

Göra våld på sin livsåskådning? Tål den inte mötet med en religion?

Camilla Grepes blogg är en sådan som ger syn för sägen. Jag tipsar Er gärna om den eftersom den är riktigt välskriven och driven - men också helt i avsaknad av förståelse för att religion, t ex kristen tro, har ett värdefullt bidrag att ge i samhällsbyggandet.

Camilla Grepe citerar raljant det (också i mitt tycke) märkliga fenomenet med clowner i kyrkor på detta sätt:Varenda kyrka med självaktning håller sig med en clown idag. Ett tidens tecken tydligen. Ett lik på väggen och en clown vid altarringen. Har nattvarden bytts mot Mariakex och jordgubbssaft? Frågorna hopar sig. Vad ska barna tro? Hur ska detta tolkas??

Men ett lik på väggen har man väl ändå inte? Det förbjuder om inte annat begravningslagen...

Och en artikel om Bibelsällskapets barnsatsning Bibeläventyret får en käck slutkläm efter ett citat ur Bibelsällskapets uppgift: … att stärka Bibelns roll i samhälle och kyrka, att tillgodose behov av bibelinformation inom skola, press, media och samhällsfunktioner, att producera bibelanvändningsmaterial samt att medverka till att positiv attitydbildning skapas kring Bibeln, både som Guds uppenbarelse och som samhällets värdegrund.

Guds uppenbarelse och samhällets värdegrund?? När kommer skolan att släppa in McDonalds att medverka i hemkunskapen?

Bibelns betydelse motsvaras av McDonalds? Ja, religion gör de märkligaste ting med människor och deras omdömesförmåga.

Antikyrklig kampanj -igen

Kampen mot kyrkan går vidare! Här en uppgift från Newsdesk som jag för säkerhets skull återger i sin helhet:
Samtliga riksdagsledamöter har tillställts en vädjan om att stödja en namninsamling om Svenska kyrkan och medlemskapet. Ett ämne som även Gudrun Schyman engagerat sig i genom den undersökning hon låtit göra, och som visar att varannan svensk är medlem i Svenska kyrkan utan att vilja vara det. Att de ändå är det, beror på att Svenska kyrkan tillämpar medlemsregistrering av barn genom dop eller anmälan av föräldrarna.
- Ett förfarande som måste anses föråldrat och definitivt inte är rättfärdigt gentemot övriga trossamfund när Svenska kyrkan inte längre är en statskyrka, säger Kjell Nordberg på bildning.se.
Namninsamlingen syftar till att få Svenska kyrkan att anordna en medlemsdag då man sätter två alternativa valsedlar i händerna på medlemmarna. Med den ena bekräftar man det medlemskap föräldrarna registerat, Med den andra avsäger man sig detsamma.
När insamlingen är avslutad kommer den att tillställas Kyrkostyrelsen, Biskopsmötet och Ärkebiskopen.


Ett medlemsskap för att man vill gynna det kyrkan gör faller liksom inte kampanjmakaren Kjell Nordberg in. Diakonin med stöd och hjälp för gamla och sjuka, hembesök och uppsökande verksamhet, insatser på fängelser och häkten, sjukhuskyrkan, ungdosmarbete, solidaritetsarbetet genom Hela världen (dvs Lutherhjälpen och Missionen), etc, etc. Vårdandet av kulturarvet, levande kyrkobyggnader, musik och andra kulturevenemang...och så kan uppräkningen fortsätta. Förutom gudstjänst, meditation, kursgårdar och mötesplatser.

Kjell Nordberg - lägg ner Din antikampanj och arbeta för något Du stöder! Vad är Du egentligen för, Du som är så emot Svenska kyrkan?

Och Gudrun Schyman förnekar sig inte berätta Kyrkans Tidning. Nu har hon låtit ett undersökningsföretag Synovate (tidigare Temo) fråga så här : Om du inte som barn hade blivit medlem i Svenska kyrkan tror du då att du senare i livet hade gått med i Svenska kyrkan eller tror du inte det? 50 procent av de 1 006 deltagarna svarar nej. 28 procent svarar ja. 14 procent svarar att de inte är medlemmar och nio procent vet inte.

Så kan man naturligts fråga. Men VARFÖR frågar man så? Gudrun Schyman vill naturligtvis inte bara veta. Hon vill använda svaren till något. Nu är nyansrikedomen i frågan inte av det imponerande slaget. Utan här har man verkligen fått till en riktig trosfråga. Kan inte vara så roligt för ett aktat undersökningsföretag att bara leta tro och attityd. Nåväl, en upplyst gissning handlar om att Gudrun Schyman önskat få en hävstång för att undergräva relationen mellan de kyrkotillhöriga och Svenska kyrkan. Även Schyman har fastnat i den utanförstående kritikerns fälla - och hon ger sitt bidrag till antikyrkliga stämningar. Lägg av Gudrun! Säg vad Du själv tror på och vill stärka istället för att få andra att ifrågasätta sina tillhörigheter.

Att tillhöra ett sammanhang av tradition och därför att man infogades där i unga år är ingen dålig grund för tillhörighet. Dopet och konfirmationen har säkert förstärkt bandet till kyrka och församling. Likaså anhörigas högtider som firats i kyrkans gudstjänst. Så relationen är inte så kylig som somliga nog hoppats på...

Tala tydligt

Schymans TV8-program fick villiga gäster. De stämde in i klagosången över det egna samfundets brister och tillkortakommanden. Mea culpa, mea culpa, mea maxima culpa... Men även gästerna hade svårt att precisera vem eller vilka i Svenska kyrkan som borde ta på sig ansvaret för de övergrepp de tycktes mena ha ägt rum. Övning i att tala tydligt behövs tydligen.

Gör tankeexperimentet att företrädare för näringslivet skulle sitta i TV och vara extremt kritiska mot sina företag. Kritiken behöver bli precis och riktas inåt mot dem som bär ansvar!