30 juni 2008

Den sol som sken i fjol

Tidigare solskensdagar kan lysa trots att regnet piskar och vinden viner för alla andra.

29 juni 2008

Partiväsende och mångfald

Politiska partiers legitimitet handlar om medlemmar och om vilket folkligt stöd de har. Det stödet har vacklat och avtagit markant de senaste åren. Ändå agerar partierna med tillförsikt som om de vore uppburna av ett permanent stort stöd. Till sist står och faller partierna med antalet röster de kan vaska fram i allmänna val. Och i brist på alternativ röstar medborgarna än så länge på partier vars bas snabbt blir allt mindre. Denna allt smalare grund leder också till att den grupp politikerna rekryteras från blir allt trängre och mindre.

På sikt leder det smala urvalet till att politikernas representativitet minskar och tvivlet på deras förmåga att representera grupper utanför partiet växer. En dag kommer det vikande medlemsalet och bristande tilltro till partiväsendet att leda till ett verkligt ifrågasätande och en parlamentarisk kris. Och då behövs nya modeller.

Partierna behöver bredda sin bas genom att rekrytera även utanför sina organiserade kadrar. Och en större frihetlighet blir nödvändig för att tilltron ska bevaras. Det har FRA-frågan visat. Just där har flörten med tillfälliga och folkliga opinioner upphört med en omedelbar kris som följd.

Möjligen måste andra typer av partier bildas som inte har sin grund i 1800-talets idéströmningar. Större inslag av personval och med större idividuell frihet för politiker att stå för sina egna idéer kan också uppfylla högt ställda demokratiska förväntningar. Det visar både Englands och USA:s politiska system. Partipiskan borde parkeras i den svenska garderoben. När den viner blir det en mening som råder. Mångfald var ordet sa Bull. I många fall, sa Bill.

28 juni 2008

Ledigt arbete

Under semestern ska det bli härligt, avkopplande och skönt, eftersom det äntligen blir tid att måla, gräva, snickra och skriva, ja att jobba helt enkelt!

27 juni 2008

En ny och from sport för OS

Förslag till en ny idrottsgren (from) som kunde passa att introducera vid OS i Peking där kyrkornas gudstjänster drar otroligt mycket folk: kyrkogång!

26 juni 2008

Är man korkad eller är man?

Tidningen Dagen ger uppmärksamhet åt en undersökning som menar att de som är religiösa är mindre intelligenta än andra. Rubriken fångar verkligen: Ny undersökning visar: Religiösa inte lika smarta. När man läser sådant tar man sig för pannan. Huvudvärken startar ju direkt. Hur fåniga undersökningar kan man slänga ut sina pengar på? Är struntforskning ett tecken på intelligens, eller?

Dagen skriver: Är det de dummaste som tror på Gud? Den frågan ställs i den första världsomspännande undersökningen av sambandet mellan ett lands intelligenskvot och antalet människor som säger att de tror på Gud, skriver den danska tidningen Kristeligt Dagblad. Och svaret är entydigt: Ja, de mest religiösa länderna är också de dummaste - och omvänt. Det är bland andra den brittiske professorn Richard Lynn från University of Ulster och den danske intelligensprofessorn Helmuth Nyborg, som står bakom undersökningen.

Men det finns andra som tycker detta är dumheter och nonsens Dagen igen: 137 länder ingår i forskningen, där man mätt länders intelligens med hjälp av IQ-test. Forskningsresultatet visar en stor skillnad mellan i- och u-länders intelligenskvot, där i-ländernas är betydligt högre. David Martin anser att man inte kan tillämpa samma test på olika kulturer eftersom i-länderna är vana vid en viss typ av tester. - Kom igen! Det här är ett stycke skrattretande nonsens. De här forskarna skulle behöva IQ-testa sig själva, säger han.- Jag tror helt enkelt att Helmut Nyborg ville ha publicitet. Och han har fått det, på ett billigt sätt. Jag antar att han måste vara religiös, eftersom han är så korkad.

Men vid närmare eftertanke. Ingen av oss religiösa behöver ju vara så intelligent som de som saknar religion. Religionen ger mig så mycket medmänskligt stöd. Det jag inte klarar själv kan jag ju få hjälp med. Och det är väl på ett sätt förslöande men slösande rikt och bra samtidigt. Dessutom räknar jag med bistånd från Vår Herre och det kanske är dumt.

Forskarna har ju faktiskt Bibelstöd när jag tänker efter: Vid den tiden sade Jesus: "Jag prisar dig, fader, himlens och jordens herre, för att du har dolt detta för de lärda och kloka och uppenbarat det för dem som är som barn. Matteusevangeliet 11:25

Så då får de väl hålla på och forska bäst de vill.

Kan man vara traditionalist utan tradition?

Kristendomen är en guldgruva för queerteoretiker, hävdar Jayne Svenungsson i en understreckare i SvD den 25/6. Hon har upptäckt att kyrkans tradition är mer komplex, dynamisk och mångfacetterad än vad många av dess väktare ofta vill medge. Synen på kön, sexualitet, begär och familj är illustrativa exempel…

Utan att gå in på hennes huvudsakliga resonemang vill jag koncentrera mig på hur ett ord som tradition används om kyrkans tradition och lära. Svenungsson har naturligtvis rätt i att orden kan användas som immunförklaringar. Man skaffar sig inmutningar i idé och tankevärlden. Men om de som gör det representerar kyrkliga rörelser eller krafter i kyrkan och tänker kring hur de själva uppfattar tradition har det ändå ett berättigande. Sedan kan man tycka att deras anspråk svajar eller har grund och fog för sig. Ord som rätt och fel förlorar ju sin relevans i sammanhanget.

Att stå i en tradition betyder väl att finnas i den fåra som löper som social rörelse genom historien. Det räcker nog inte att kliva in på linjen där det liksom stämmer med de egna uppfattningarna. Universitetsteologin, oftast helt losskopplad från kyrkan som levande organism, hur mycket utgör den en del av kyrkans teologiska tradition? Idag lever den ett alldeles eget liv oberoende av församlingen och trons gemenskap. Universitetsteologin kan ibland sammanfalla med kyrkan som rörelse och social praktik och tvivelsutan påverkar den kyrkans reflektion och tänkande.

Tradition är levande och den inympas man i, den lever man i. Tradition sänds inte som oberoende tankemönster genom historien. Så enligt min uppfattning är det som blir till teologisk tradition en kyrkans kontinuerliga, eller borde så vara, reflektion över liv och praxis. Den teologi som bjuds vid universiteten är oftast något annat och den går i sina banor.

Tankegångar som (t ex från sidan) finner stöd någonstans längs detta kontinuum kan väl knappast betraktas som tradition och de som hävdar dem blir knappast traditionalister. Först bör man väl tillhöra och stå i traditionen för att kunna göra mer eller mindre berättigade anspråk på den? Så min avslutande fråga bör bli: i vilken kyrklig och teologisk tradition står egentligen queerteologerna? Det återstår väl också att närmare definiera och tydligare bestämma innan man kan antyda att de kanske är de sanna traditionalisterna?

25 juni 2008

Från det ena till det andra

Jaha, det var det, nu är det bara allt det andra...
(Sagt av någon i Närke efter morgonens första avklarade uppgift)

24 juni 2008

Inget fiske - inget medlemsskap

Vill man hitta en anledning att lämna Svenska kyrkan får man hjälp av Kyrkans tidning. Tidningen skriver om det som hänt: …ordförande för både fiskeklubben Hugget i Bergsjö och fackförbundet Kommunal i Nordanstig, har lämnat sitt medlemskap i Svenska kyrkan sedan hon hindrats från att fiska vid Prästudden i Bergsjö.
Kontroversen handlar om hur allemansrätten ska förstås i det aktuella fallet. Bergsjö prästgård ligger på Prästudden med vatten åt tre håll, avståndet till sjön varierar från omkring 20 till 150 meter.

Fiskerätt är komplicerade saker har jag fått för mig. Vem som får göra vad kan vara bundet till markägande. Förhoppningen om att få allemansfiska nära prästgården tyder ju på en längtan att komma kyrkan (eller åtminstone prästen) nära. Eller också är det så att man vet att i de lungnaste vattnen…

Om kyrkan sagt ja till fiske från prästgårdens stränder kunde det ju ha blivit rena församlingsmötet där på stranden. Tänk när släkt och vänner, alla samlas där. på den gyllne stranden... Och det hade ju öppnat för biblisk förkunnelse. Om man ror ut en båt en bit från stranden bär orden. Och fisken flyr säkert...

Förresten, inte minns jag väl fel, det väl egentligen tänkt att man som lärjunge (borde kunna vara ungefär detsamma som att vara medlem i Svenska kyrkan) egentligen ska lämna fisket? Men det gäller kanske bara fiske med nät vilket förmodligen blir extremt krångligt från stranden. Människofiskare var det nya idealet. Fast nog valde man väl hellre att sluta fiska eller att sluta fred än att lämna Svenska kyrkan.

23 juni 2008

Frihet kommer som soluppgång

Utdrag ur en ny predikan på ordrik

Texten i Lukasevangeliet kap 1:68-79
är Sakarias lovsång
Använd över hela världen i tidegärden
Välsignad är Herren, Israels Gud
som besöker sitt folk och ger det frihet
Av nåd och barmhärtighet
ger Gud sitt folk frihet
Friheten tillhör hans folk
vare sig det är fängslat bakom galler
inspärrat som slavar och tvångsarbetare
eller fångat av världens lockande möjligheter
uppslukat av tidsandan, vilsegånget
räddhågat, osäkert
In i detta påpekas som ett himmelskt faktum:
Gud ger sitt folk frihet!

Varje kristen människa är en fri människa
även om hon inte lever fri
utan bunden och som slav
under beroenden, missbruk
I verkligheten är hon fri
och kan upptäcka sin frihet
kan börja andas frihetens höga luft

Frihet för den som alltid är ensam
kan betyda gemenskap, samhörighet med många
och för den som alltid är omgiven av människor
kan innebörden vara rätten att vara själv, ensam
För den fattige – rikedom
den sjuke – hälsa
Beroende på hur vår tillvaro ser ut
uppfattar vi frihet utifrån oss själva
Men vi glömmer inte att frihet har politisk,
ekonomisk och social betydelse.
Freedom is coming, kunde man påminna varandra
i ofrihetens och apartheidpolitikens Sydafrika.

I En kristen människas frihet, skriver Luther att
En kristen är en fri herre över allting
och ingen underdånig
En kristen är allas tjänare
och var man underdånig
Fri att vara självständig och obunden, fri
Men även fri att välja att stå i tjänst

21 juni 2008

Dragspel och midsommar

En ensam dragspelande man spelar (passande) evergreens på midsommardagen med sin mössa strategiskt placerad på marken (av ödmjukhet och möjligen för att få del av andras överflöd). Men midsommardagen i ett folktomt Örebro verkar inte vara någon god affärsidé. Han vet nog inte mycket om Sverige och svenskarna. De är inte kända för att flanera i centrum när alla affärer är stängda. När regnskuren börjar suckar han och packar ihop.

Är det smart att sända midsommar-tv från Gotland utan översättning? Jag förstod inte mycket, sa damen i kyrkan. Men trevligt var det, fortsatte hon. Vadhandlade det om, undrade hon sedan. Inte för att jag kunde översätta. Jag kan ju bara språkmlodin men inte glosorna. Därför hade jag klokt nog satt på text-tv. Döm om min förvåning när man hoppade mellan att översätta och att återge de gotländska stroferna rakt av. Expressens recension var inte översvallande vänlig.

Visst undrar man hur trevligt det kan vara att lyssna utan att förstå nästan någonting. Som att se på rysk tv utan undertexter. Eller som att spela dragspel för ett folktomt Örebro.

Ainbusk nästan kved fram sin musik och deras lidande berodde nog på att de tvingades spela utomhus i aftonblåsor. Synd eftersom de kan så mycket bättre, särskilt i rätt miljö. Susanne Alfvengren blev ett verkligt fint återseende. Varför ser (och hör) man henne så sällan? Och Göran Ringbom är alltid Göran Ringbom.

Fler program från Gotland vore ändå fint att få. Mer om Lars Jonsson, om ringmurens historia, om de medeltida landsbygdskyrkorna, om dialekten, om Fornsalen och fornminnena, om skatterna, om alla fattiga, om utsattheten utan ett rejält försvar, om konstnärer och varför inte om sommargotlänningar och vinterfastlänningar.

Nu smälter isen på Mars också

Det är inte bara vid polerna det frusna tinar och försvinner...knappt har människans apparater landat på Mars så smäter isen!

20 juni 2008

Tankarna försvann när hårddisken kraschade

Datorstrul i marssondernas tid. Visst verkar det otidsenligt. Apparater ska hålla för rymdfärder och fungera. Samtidigt kan man ju ha fått tag på ett trött måndagsexemplar. Men datorer ska brumma och gå, enligt min mening.

Nu har hårddisken kraschat. Krasch antyder en landning i full fart, en kollision under färd. Och så var det. Ena sekunden på nätet, nästa en stillsastående skärm med konstiga typsnitt.
Därför långa intervall mellan inläggen på denna sida. När datorns hårddisk kraschar eller kajkar ihop påverkar det tankens flykt. Tankarna har flytt och de som ändå finns där verkar inte lyfta. Det är som om det blivit svårare för hjärnan att arbeta. Tankarna kommer bäst numera när fingrarna dansar menuett via tangentbordet. Så vad gör man då? Knappar på tangenterna utan datorkraft eller försöker tänka utan elektronisk förlängning...

Min sammanfattning: eftersom datorn gått sönder blev han extremt fåordig. Japp.

18 juni 2008

Själavård på nya vägar

Svenska kyrkans generalsekretetare Lars Friedner tycker att det är långsökt att man själavårdar via e-post och nätet. Och Sveriges kristna råd noterar att ingen av medlemskyrkorna visat intresse för frågan! Tänk, jag tror tvärt om att kyrkorna har anledning att bekymra sig. Jag är övertygad om att det blir allt vanligare att man själavårdar a-la-minute och då med hjälp av nya kommunikativa och snabba (!) medier. När nya kanaler uppstår använder människor dem för att utgjuta sig och bli lyssnade till.

Det är bara att se hur frågemöjligheterna på Svenska kyrkans hemsida blir använda. Där är det inte alltid möjligt att urskilja vad som är själavård och vad som är mer neutrala och faktabaserade svar på kunskapstörstande frågor. Somliga frågor är verkligen personliga och verkar synnerligen angelägna för den som skrivit.

Därför är FRA:s avlyssningsdrömmar ett hot inte bara mot personlig integritet i största allmänhet utan en risk för den som anförtror sig åt någon annan som har plikt att tiga. Förtroligheten förskingras och tilliten far all världens väg!

För själavårdens och det nära samtalets skull bör nätet fredas och bara den eller dem är misstänkta bör granskas och undersökas. När vi alla blir misstänkta silar regering och FRA mygg och sväljer kameler, som skriftens ord förr så lödigt översatts.

16 juni 2008

Du har väl inget emot om jag går före?

Blev bjuden på stor lunch efter söndagens högmässa med prästvigning. Vid kaffet köar jag och från ingenstans dyker en av de andra gästerna fram och säger oskuldsfullt: Du har väl inget emot om jag går före? Perplex svarar jag: Nej det går bra. Redan där borde jag ha biti av mig tungan.

Så lätt var det att överge sina goda föresatser att försvara samhällets grundmönster av gemensamma koder. Nu letar jag febrilt efter argument och försvar. Här bad en person om tillåtelse. Här fanns det ett belevat och förstående sinnelag och inte en automatisk omkörning. Jag vara inte riktigt vaken, blev överrumplad. Efter lunchen var jag i ett förnöjt tillstånd, mätt och trögtänkt.

Men nästa gång, då minsann. Då ska jag säga ifrån. På skarpen. Omedelbums! Här släpps ingen humhum över bron.

FRA misstänker alla utan skäl

FRA blir den nya dammsugaren som ska rota genom människors privatliv för att hitta de dold motiven och de onda gärningarna. Varje dag behandlas frågan i spalterna. Därmed kommer också sådant som bör vara fördolt och hemligt i dagen. Som många påpekat kan nu själavård på nätet bli omöjlig! Det som ska vara ett utbyte under absolut tystnadsplikt ges andra tillträde till. Illa!

Metoden är tydligen tänkt att vara en automatisk avscanning av all post där man ska kunna fånga misstänkta och avancerade ord och fakta. Undrar om de kan uppfånga ord som privat, förtroligt, for your eyes only? Eller uttryck som konfidentiellt, hemligt eller i största förtroende? Lösningen kan inte gärna bli att alla som vill kunna kommunicera utan storebrors öra måse återgå till fjäderpenna och bläckhorn. FRA kunde kanske spana på dem som det finns skäl att misstänka istället för att misstänka alla utan skäl.

15 juni 2008

Söndag kan man tänka

Den som ägnar söndagens högmässa en tanke har åtminstone tänkt på vilodagen.

14 juni 2008

Störst i nederlaget

Den som möter motgångar och nederlag växer säger man ju, så hur stort är då inte Sverige ikväll efter att Spanien på övertid vunnit med 2-1 i fotboll?!

Helst hade många av oss avstått den storheten bara fotbollslandslaget hade vunnit (eller åtminstone spelat oavgjort).

Det är som om dagen efter redan vore här.

Överkörd och omkörd i butiken

Kön sträcker sig runt kyldisken så några av oss måste gå runt den för att kunna köa. Just när vi kommit fram rör raden av väntande på sig och en kraftig dam kliver in i kön före oss. Snopet! Såg hon oss inte? Jo, hennes demonstrativt obekymrade sätt avslöjar. Hon har medvetet brutit sig in.

Väntan blir lång. Priser ska kollas och jag har varukorgen på golvet framför mig och tar i distraktion ner en chipsburk från en hylla och läser. När jag ställer tillbaka den har ännu en kvinna glidit in just framför mig ungefär som när tvåfilstrafik blir till en med hjälp av en blixtlåsteknik. Varannan släpps in. Men här finns inga två filer som ska gå samman. En fil och någon som tränger sig in utan hänsyn till oss som väntat länge.

Nästa gång blir det total och högljudd protest. Samhället rämnar ju när de grundläggande oskrivna överenskommelserna om hur man uppför sig negligeras. Ska vi behöva kämpa om platserna i en kassakö? Blir det så kommer jag att hävda att bristande köuppförande är ett hot inte bara mot det vardagliga livet utan mot samhället. Det hotfulla liger i att umgängesreglerna sätts ur spel. Ingen sammanhållning, inga gemensamma normer, var och en för sig, nu tvingas man att vara sig själv närmast.

Så blir det den starkes och den fräckes rätt som gäller också där i snabbköpet. Butiken, dennaa ministad blir en metafor för vårt gemensamma samhälle. Såsom i affären så ock på jorden.

Jaha, du är ett barn, gå och ställ dig sist. Jasså, du har rollator. Då får du vänta eftersom jag är mycket viktigare (och mera värdefull fattar du väl).Någonstans går väl en gräns... Och de affärer där man struntar i hur kunderna beter sig kommer jag inte att stödja som kund. Jag har tröttnat på fasonerna. Kanske kunde vi ta ut en trängselavgift. Ja vi som måste köa för länge kan ta ut en avgift av butken. Och den tränger sig före får betala våra varor, vi som står bakom och liksom blir överkörda.

Så trängs inte, utan ställ er i sist i kön. Inga gräddfiler för den som gör som han eller hon vill. Det är först i det himmelska sammanhanget som den siste ska bli den förste. Inte kan den principen väl redan nu gälla i matvarubutiken, eller hur!

12 juni 2008

Ska vi byta platser med varandra

Den förlorade sonen. Tänk så mycket man kan leta fram med bara några knapptryckningar på nätet. Om Bibelliknelsen i Lukasevangeliets 15 kapitel.

Man kan till och med hitta avhandlingar om liknelsen. Om
Vesa Ollilainens avhandling från Åbo Akademi kan man läsa: I avhandlingen studeras liknelsen om den förlorade sonen genom att dra nytta av denna senaste utveckling som skett inom Jesusforskningen. Detta innebär att försök att återskapa den ursprungliga formen granskas, liknelsens autenticitet utvärderas (med ett positivt utfall) och en tolkningsram utarbetats utifrån Jesus' förkunnelse om Guds rike. Jesus förkunnade att Guds rike, när den kommer, ger anledning till glädje. Guds rikes ankomst leder även till ett positionsbyte: de som ansåg sig ha en plats i riket hamnar utanför samtidigt som de som inte ansågs ha en plats i riket blir inbjudna. Detta byte och denna glädje är två teman som dyker upp i liknelsen om den förlorade sonen.

Vilsen och utsatt tror jag

Vilsen kanske jag har varit ibland, men jag har aldrig gått vilse, sa han uppkäftigt och styvnackat. Riktigt borta hade han alltså inte varit. Vi diskuterade strax efter högmässan om riskerna att gå bort sig i geografin, i det egna livet, i värld och mångfald. Han fick skylla sig själv, tyckte kamraten som aldrig själv villat bort sig.

Ändå tilhör det människans villkor att villa bort sig, att tappa bort målet, att sökande irra omkring. Den som inte har varit med om det har nog gått vilse i sina minnen!

Förlorad och återfunnen, löd överskriften i kyrkans textsamling i söndags, den ur vilken man läser i högmässorna. Evangelieboken kallad. Liknelsen om den förlorade sonen tillhör nu inte bara kyrkan som försöker hålla den levande eller de kristna kyrkornas professionella textutläggare. Den liknelsen tillhör världslitteraturen, tillhör läsare i världens alla folk. Här borde jag utlysa en tävling om vilka läsare, som utan att börja bläddra i sina dammiga (!) Biblar eller slå på nätet, vet i vilket av evangelierna liknelsen står att läsa. Vet Du? Om inte så är det dags att plocka fram den där boken...

Den handlar om en slarver eller upptäcksresande som tar ut ett förtida arv och ger sig iväg för att leva livet. Han går vilse i sitt eget liv, förlorar det han har av trygghet, välstånd, personligt nätverk. Sus och dus och hungersnöd.

Trots sitt stora misslyckande välkomnas han hem igen med överväldigande kärlek. Då visar det sig att den äldre brodern som stannat hemma för att arbeta också gått vilse i sin avundsjuka. Men faderns glädje över den förlorade sonen som kommit hem står stark. Vill man kan man läsa in den hemmavarnde äldre judendomen och den nya trons plats med omvända syndare som får förlåtelse. Vill man kan man läsa den psykologiskt utifrån enskilda öden eller som ett (norénskt?) familjedrama.

Åtskilliga bottnar i en kort berättelse. Min poäng är att vi mår väl av att fundera över vart vi är på väg. Vad händer när vi tappa fokus och villar bort oss? Finns förlåtelse för misstag och svek? Finns en andra chans för mig, för oss?

Om unga människor inte får läsa Bibeln ( de konfirmerar sig allt mindre och i skolan finns väl knappt några klassuppsättningar av Bibeln) var ska de finna denna tematik att brottas med? I dataspelen? På bloggen? Att de själva kommer att gå vilse och möta sorger och bedrövelser tillhör livet, frågan är hur de då kommer att vara rustade att hantera sådant. Med grundtillit? Enbart av egen kraft? Med tro?

11 juni 2008

Yngst och piggast

Dagens 60-åringar är unga och alerta och får många i femtioårsåldern att framstå som äldre.

07 juni 2008

Ny moské i Örebro

Tal 6/6 vid invigningen av Örebro Moské

Frid vare med Er! Salam aleikum! I vår heliga skrift, i Bibeln, skriver aposteln Paulus: överträffa varandra i ömsesidig aktning! Muslimer kan med sin gästfrihet oftast överträffa våra kyrkor. Idag är vi här för att visa aktning. Om vi överträffar varandra i aktning har vi lagt en grund för samtal och dialog.

Svenska kyrkan i Örebro lyckönskar Er till den nya Moskén! Som närmaste släktingar i tron och som ett av bokens folk känner vi samhörighet med Er. Idag på ett särskilt sätt då Er fromhet och Er bön fått ett nytt hem. Vi vet vad en kyrka betyder för oss och förstår därför Er glädje idag. Denna bönens plats bidrar till att bönen till Gud inte tystnar. Och i vår värld så fylld av motsättningar, hat och skiljemurar kan tron och bönen öka förståelsen och föra oss närmare varandra.

Vi hör samman i vårt gemensamma ansvar för världen och medmänniskan. Det Gud har skapat skall vi vårda och skydda var och en för sig. Varje människa har en sådan uppgift. Men framöver när vi lär känna varandra alltmer, och den ömsesidiga respekten ökar, kommer allt fler av oss att tillsammans verka för människors värde och rättigheter. För att Guds skapelse inte skall förstöras och skövlas.

06 juni 2008

Gulddrömmar och uttydning

Gulddrömmar landade i Schweiz, löd en rubrik i torsdagens SvD. Ett plan fullt v realistiska förhoppningar, skrev man, trots att det svenska fotbollslandslaget knappast imponerat i sina senaste matcher. Drömmar kan stå för så mycket orealistiskt. De är vävda (tydligen finns det någon slags drömtråd om man ska tro bildspråket) av bräckliga och orealistiska förväntningar. Drömmarna pekar alltid framåt mot stora prestationer, kärlek, karriär och framgång. Ingen drömmer om att bli sist i gruppspelet eller om att man ska bryta benet.

Av någon anledning fanns det mer om drömmar i SvD. Ett uppsamlingsavsnitt under Idag handlade om drömmar. Rubriken var ett citat: ”Drömmarna en källa till ett rikare inre liv”. I ingressen visar man på hur olika uppfattningar som finns om drömmar. De kan vara en vägvisare till det undermedvetna. De kan också förstås som en biologisk process där hjärnan rensar närminnet. Drömmar under sömn är inte lika vakendrömmarna. De är ganska ofta kryptiska och verkar innehålla symboliskt material. Drömtydning har därför alltid lockat. Redan tidigt i Gamla testamentet tyds Faraos symboliska drömmar av Josef. Läsvärd berättelse!

Men drömmarna i SvD fortsatte in i en annons för det i Sverige ganska nya företaget Media Markt.

I annonsen kunde man läsa: Förverkliga dina EM-drömmar bland 48 000 olika produkter. Jo, jag tackar! Bland alla prylar finns en EM-dröm fördold. Redan där bör man ge upp. Ha-begäret paras med förhoppningar om fotbollsframgångar. Längtan plus teknikprylar öppnar alltså möjligheter för att drömmar ska gå uppfyllelse? Jag tror jag drömmer...

Mogenhet och fylla

Efter mogenhetsexamen (studentexamen) på förmiddagen blev det fylla och bråk till natten.

05 juni 2008

Bloggen en byrå att glutta i

Bloggen är som en stor byrå - där lägger man sådant man skrivit som man tror ska förändra världen. Faktum är att det bästa ofta hade varit om det stannat i en alldeles vanlig gammal byrålåda.

Bloggen som byrå har samtidigt sina egenheter. Här kan man se hur många som gluttat och hur länge. Nu kan vara och en av oss ägna sig åt samma frågor som den stora tidingsredaktionen. Hur ska man få upplagesiffrorna att öka, vad vill folk läsa, hur erbjuder man bäst sina artiklar och kommentarer?

Mer än så skriver jag nog inte nu. På den dryga minut medelläsaren tillbringar på den här eminenta bloggen blir det väl lagom, tänker jag, och skjuter eftertänksamt igen min offentliga byrålåda.

04 juni 2008

Efter uppgången försvann läsarna igen

Bara för några dagar sedan fick jag 185 besök på denna sida. Nu berättar besöksmätarna som mitt Google-konto håller mig med att färre än på länge vill läsa vad som skrivs här. Den 30/5 185 besök, den 31/5 59 besök, den 1/6 34 besök, den 2/6 28 och den 3/6 gick det upp markant till 30 besökare. Genomsnittstiden på besöket är 1 minut och 16 sekunder. Så mina läsare är ena hejare på att läsa snabbt (tröstar jag mig med).

Men realistiskt och handen på hjärtat ärligt? Ett kort inlägg hinns med och möjligen någon rubrik därtill. Men ett långt inlägg på 3-4 000 tecken? Aldrig.

Kanske borde jag skriva om trädgårdsskötsel och inte om värderingar och tro. Åtminstone tror jag själv att det är vad jag skriver mest om. När jag var publicist för många år sedan blev redaktionen ganska nedslagen när en Orvesto-undersökning (de heter så när man tar reda på allt som läsarna vill). Den kyrkliga tidningen hade bort handla om hushållstips, trädgårdsskötsel och hälsa! Gissa om redaktionen blev fundersam och något oroad. Här arbetade man skickligt och berömvärt med ambition att skapa en aktiv och medveten kyrklig nyhetstidning som lyfte fram livsåskådning och som i varje nummer erbjöd delade mänskliga erfarenheter... Och så ville prenumeranterna läsa om pelargoner, thésorter och åderbråck! Det var frestande att till ett kommande nummer byta inriktning. Men så lyfte vi blicken mot våra höga ideal och kämpade vidare i snålblåst och motvind.

Flash back kallas visst den erfarenhet besöksstatistiken gav mig. Som genom ett blixtnedslag återupprepas en tidigare situation eller händelse. Man förs tillbaka till då, genom det som händer nu. Till Dig som ändå orkar läsa: än har jag inte givit upp tron att även dessa små läsestycken inte är förgäves utan någonstans landar hos någon som blir berörd. Om inte annat får jag väl gömma dem i någon av mina många överfulla byrålådor.

Svart bälte för kramar

Den som kramar vänner varmt och innerligt kan få svart bälte i kamraté.

(Men egentligen heter väl grenen Krama té!)

03 juni 2008

Beredskapen att rusta ner är god

Heja professor Kallenberg och överste Lyth! Har vi fastnat i ett inrikespolitiskt konsensusträsk där alla ifrågasättanden framstår som hot, undrar de i dagens Svenska dagbladet på Brännpunkt. Och visst har de rätt när de talar om att hushålla med begränsade resurser. De fortsätter: Det närmast obefintliga skyddet av svenskt territorium har blivit ett problem för våra grannar, och detta märkligt nog redan innan det har blivit ett problem för oss själva. Alltså: dags för omprövning.

Viserligen menar de att vi måste ompröva från det globala till det nordiska - och däri ligger förstås både en god insikt men även en mer isolationistisk hållning. Nämligen att om våra styrkor formeras utifrån lämplighet i Tchad, Afghanistan eller Västbanken är risken stor att de inte alls förmår försvara Sverige. Samtidigt är det av betydelse att svenska militärer får internationella erfarenheter och inte bara framträder inskränkt provinsiellt och kurbitsdekorerade.

De militära hoten är kanske inte för stunden påtagligt stora. Men det behövs inte mycket instabilitet i omvärlden för att situationen ska te sig annorlunda. Flyktingströmmarna kan bli mångdubbelt stora, murarna mellan väst och öst, syd och nord (fattiga och rika) är inte beständiga. Där kan mycket ske för att problem uppstår.

Terrorism och extrem nationalism parat med olika etniska och nationella särintressen är faktorer som vi måste kunna möta om de kommer oss nära. Och det kan hända förr än vi tror. Dagens försvarspolitik är godtroget pre Per-Albinsk. Övertron på människans godhet leder fel i försvarspolitiken som på så många andra områden. Realism talar för att man måste räkna med hat, ondska och hänsynslös vinningslystnad och våldsamt maktbegär. Men här rustar vi ner och låtsas inför en häpen omvärld att: vår beredskap är god.

Det är som andfåglarna som till synes obekymrat fortsätter att simma runt när rovfågelsehotet inta längre är en illusion. Till och med när allt är förlorat dyker och simmar de som om allt vore gott och väl...

Svensk beredskap uttyds att rusta ner och lämna stora delar av Sverige utan egentligt försvar. God kan man väl inte kalla den beredskapen. Nu måste fler och mångas röster höras. Hela Sverige ska med, kunde man kanska försiktigtvis säga?

Att lämna synden

Jag drog mig till minnes att jag någonstans läst berättelsen om munken och kvinnan som Martin Garlöv häromdagen nämnde i sitt inlägg om Anna-Karin Hammar och zenmunkarna. Så kom jag ihåg. Det var i The Song of The Bird, av Anthony de Mello.
Där är den kortfattad och stingent och de sista två tredjedelarna lyder (i min egenhändiga översättning från engelskan)
Två Bhuddistmunkar, på väg till sitt kloster mötte en ofantligt skön kvinna vid flodstranden. Liksom munkarna önskade hon att komma över floden, men vattnet var för högt. Så en av munkarna lyfte henne och bar henne på sin rygg över vattnet.

Munkens kamrat var alldeles förfärad. I två timmar läxade han upp den andre munken för han struntat i regeln: hade han glömt att han var munk? Hur vågade han röra en kvinna? Och ännu värre, bära henne över floden? Vad skulle människor säga? Skulle inte detta dra skam över deras religion? Och så vidare.

Den felande munken lystnad tålmodigt till den ständigt pågående predikan. Till sist tag han till orda: "Broder, Jag lämnade kvinnan vid floden. Bär Du ännu på henne?

de Mello fortsätter med en liten kommentar: Den arabiske mystikern Abu Hassan Bushanja säger: "Den syndiga handlingen är mycket mindre skadlig än begäret och att man tänker på det. Det är en sak för kroppen att dras in i en vällustig handling i ögonblicket, och en helt annan sak för hjärta och hjärna att oavbrutet tugga på det.

Varje gång jag tuggar på andras synder, misstänker jag att själva tuggande ger mig mer än syndandet ger syndaren!

Något ligger det i det...

02 juni 2008

Påvert hemma

När jag växte upp hade vi det påvert, råkade han säga vid en presentation och det var då ryktena började om att han var katolik.

01 juni 2008

Vi trivs bäst i andras sällskap

Citat ur predikan på ordrik

Frågan som är en uppmaning: Följ med!
Vi vill vara tillsammans
vi vill göra och uppleva saker gemensamt
Men vi har nästan alltid motfrågor
- Vart då? Vart ska vi?
Fotvandra i fjällen, hoppa fallskärm,
flyga ballong, klättra i berg eller
äsch, vi dricker en kopp thé.

Den senaste veckan har man frågat:
Du kan väl följa med…
Vart då?
Till Riseberga,
till gudstjänsten så klart!!


Denna ljuva sommardag förstår vi
varför många med Ulf Lundell
trivs bäst i öppna landskap
Vi ser oss omkring och njuter
av det öppna, av vind och vidd
Guds godhets rikedom slösas

Människan är ett sällskapsdjur
en social varelse som
har svårt att leva enbart av skönhet
Vi behöver samhörighet och gemenskap
Och hur trevliga öppna landskap än är
så sjunger vi oftare samhörighetens lov:
jag trivs bäst i andras sällskap!