13 december 2007

Kyrkostyrelsens remissvar om könsneutrala äktenskap

Svenska kyrkan har tagit ställning skrivs och rapporteras i de flesta media, till exempel i Svenska Dagbladet. Anledningen är att Svenska kyrkans kyrkostyrelse lämnat ett remissvar på utredningen om könsneutrala äktenskap. Yttrandet kan läsas här.

I Sveriges radios rapportering blev kyrkostyrelsen till och med förvandlat till ett kyrkoråd, vilket på ett sätt ger en rimlig förståelse av att det är en opinionsyttring det handlar om. Andra kyrkoråd kan tänka annorlunda.

Men visst, kyrkostyrelsen handhar på kyrkomötets vägnar ärenden. Så remisssvaret har betydelse som en indikation på hur kyrkomötet till slut kan komma att besluta om hur kyrkan ska agera i handhavandet av de könsneutrala äktenskap som alla vet att riksdagen kommer att införa.

Kyrkostyrelsen sammanfattar sitt yttrande på följande vis:

Enligt Kyrkostyrelsen är det angeläget att samhället stödjer trygga och trofasta parrelationer. Ett sådant stöd kan ges bl.a. med hjälp av rättslig reglering. Enligt Kyrkostyrelsen är äktenskap och partnerskap likvärdiga samlevnadsformer.

Kyrkostyrelsen instämmer i utredarens förslag att föra samman lagstiftningen för äktenskap
och partnerskap till en gemensam lag.

Enligt Kyrkostyrelsen bör ordet ”äktenskap” endast användas för att benämna relationen
mellan en kvinna och en man.

Kyrkostyrelsen instämmer i utredarens förslag att nuvarande system med valfrihet mellan
vigsel inom trossamfund och borgerlig vigsel bör behållas.

Kyrkostyrelsen utgår ifrån att Svenska kyrkan är beredd att registrera partnerskap om detta
kan ske inom ramen för en gudstjänstordning som kyrkan själv bestämmer över.

Kyrkostyrelsen delar utredarens bedömning att Svenska kyrkan och dess präster bör
behandlas på samma sätt som andra trossamfund i fråga om vigselrätt och vigselbehörighet
och instämmer samtidigt i förslaget att det av praktiska skäl skall finnas en övergångsbestämmelse under ett år.

Kring ordet äktenskap skriver man utförligt för att inte dölja den starka meningsmotsättning som finns inom Svenska kyrkan. Avsnittet inleds:

Frågan om huruvida ordet ”äktenskap” skall användas för att benämna relationer mellan par
med samma kön
Beträffande frågan om ordet ”äktenskap” bör användas för att även benämna relationer
mellan par med samma kön går meningarna isär inom Svenska kyrkan. Detta framgår tydligt
av den underremiss till utredningen som sänts ut till bl.a. stiften. En majoritet av remissinstanserna förordar att begreppet ”äktenskap” bör förbehållas relationen mellan man och kvinna. Det bör dock noteras att det finns en betydande minoritet som förordar att även par
med samma kön skall kunna ingå äktenskap. Av beslutsprotokollen framgår dessutom att
remissinstanserna ofta varit mycket splittrade när de avgivit sina yttranden. Det gäller både de
instanser som förordat och de som motsatt sig utredarens förslag. Det finns också många
reservationer och säryttranden.

Den oenighet som finns har sin grund i att det utifrån teologiska argument är möjligt att
resonera på olika sätt i denna fråga. En teologisk argumentation kan ta sin utgångspunkt i olika perspektiv som i sin tur var för sig kan rymma förutsättningar för olika ställningstaganden.

Därefter går man igenom ett skapelseteologiskt resonemang som lyder:

Enligt evangelisk-luthersk tradition uppfattas äktenskapet som en ordning i skapelsen. Ett
traditionellt skapelseteologiskt resonemang i denna fråga tar sin utgångspunkt i att Gud har
inrättat sin skapelse på så sätt att föreningen mellan man och kvinna är en förutsättning för
människosläktets fortbestånd. Människan skapades till man och kvinna med förmåga att
tillsammans föra släktet vidare genom att ta emot gemensamma barn. Mannen och kvinnan
kompletterar varandra i detta avseende. De barn som föds behöver en stabil och trygg omvårdnad för att utvecklas. Det finns strukturer i skapelsen som upprätthåller livet. När ett
barn föds behöver det tas emot av ett sammanhang där det kan få omvårdnad, kärlek och
trygghet. Äktenskapet har som en viktig funktion att utgöra en struktur för mottagandet och
fostran av gemensamma barn.

Det är emellertid också möjligt att med hjälp av ett skapelseteologiskt perspektiv argumentera
för en utvidgning av äktenskapet till par med samma kön. Man kan då ta sin utgångspunkt i
den mångfald och den dynamik som finns i skapelsen samt i det förhållandet att sexualiteten
och den äktenskapliga samlevnaden har ett vidare syfte än fortplantning. Nya ordningar för
samlevnad kan införas i takt med att samhället förändras och nya typer av mänskliga behov
aktualiseras. Detta ligger i linje med hur Luther uppfattade etiken med utgångspunkt i första
trosartikeln och med fokus på medmänniskans behov.

Äktenskapet som social institution har förändrats på olika sätt genom tiderna. Från att tyngdpunkten tidigare har legat på reproduktionen och ordnandet av olika ekonomiska förhållanden har den allt sedan 1700-talet kommit att föras över till den personliga relationen mellan två människor, baserad på kärlek. Begreppet ”persongemenskap” används ofta för att
beteckna en sådan relation. En persongemenskap kan finnas mellan två personer med samma
kön i lika hög grad som mellan personer med olika kön. Denna perspektivförskjutning kan
anföras som argument för att begreppet ”äktenskap” efter hand skulle kunna öppnas till att
även omfatta par med samma kön.

Samhället behöver olika slags institutioner för att främja mänsklig samanhållning och gemenskap och för att förhindra att människor far illa. Äktenskapet är en sådan institution. Men
äktenskapet är till för människan och inte människan för äktenskapet. På samma sätt som
gäller för andra institutioner i samhället kan därför äktenskapets former förändras efter hand
som olika förändringar äger rum i samhället.


man lyfter fram barnperspektivet och andra bibelteologiska perspektiv (skapelsperspektivet är ju bibelteologiskt). Rättvisefrågan förs fram och traditionen berörs. Till sist skriver man om de ekumeniska frågorna:

Bland kristna kyrkor och samfund finns en mycket bred uppslutning kring uppfattningen att
begreppet ”äktenskap” avser relationen mellan en man och en kvinna. Detta gäller både inom
Sveriges Kristna Råd och internationellt, t.ex. inom Borgågemenskapen och Lutherska Världsförbundet.

Det finns också krav på enskilda kyrkor att uppträda samlat i frågor som denna
och att inte ändra uppfattning utan att samtal har förts med andra kyrkor. Samarbetet med
andra kyrkor skulle utsättas för stora påfrestningar om Svenska kyrkan skulle bejaka äktenskap för par med samma kön.

Mot detta kan emellertid hävdas att det kan vara lika angeläget att ge stöd åt en grupp som är
eftersatt både i samhället och i olika kyrkor, som att ha goda ekumeniska relationer med
andra kyrkor på det officiella planet.

Andra bloggar om: , , , ,