28 mars 2007

Bön och betraktelse inför den nya dagen. Välter fötterna över sängkanten. Sänder himmelens och jordens Gud en tacksamhetens tanke för att en ny dag är inne. Lämnar gårdagen och ser framåt.

Andra dagar slår jag direkt huvudet i det som borde ligga bakom mig. Som en fånge en gång formulerade det – han hade ständigt sitt förflutna framför sig. Att bindas av det man gått igenom är något annat än att lära av det, att växa genom det, att låta det ge motivation till att gå vidare ibland med helt andra förhållningssätt.

Dagarna då det förgångna ockuperat mig - då får jag oftast hjälp att finna vägen. Jag söker Gud genom att gå utanför mig själv (ibland till djupet av min själ) och märker hur jag får stöd i det jag inte orkar eller förmår.

Magi är det inte. Men genom att öppna mig för perspektiv jag inte själv helt förfogar över – av tilltro och hopp – slipper jag ständigt bära det som kan värka och skava. Till och med mina misslyckanden kan jag låta ligga inför den nya dagen.

Käre Gud, jag har så mycket att göra. Jag räcker inte till för det. Lär mig att skilja mellan viktigt och oviktigt. Ge mig den lugna kraft jag behöver för att gå upp i min gärning. Då blir varje ögonblick välsignat. Hjälp mig att vila i dig, att avspänt och förtroendefullt vila vid dina löften. Ge mig samvetets vila, i vissheten om mina synders förlåtelse. Ge mig tankens vila, i vissheten om att det dock är du som styr allt. Ge mig hjärtats vila, i vissheten om att ingenting kan skilja mig från din kärlek i Kristus Jesus. (Bön av B G Hallqvist, G Eklin)

,