19 november 2006

Tänk på vilodagen så att Du helgar den. Så insiktsfullt och klokt. Så är den uppmaningen också ett av de 10 budorden på Mose stentavlor. Dessa viktiga regler skulle underlätta livet. Tänk på vilodagen! Vilken idé. Tankeverksamhet kan helga vilodagen? Är det verkligen tanken som räknas? Nåväl - söndagen blev en tänkedag.

Men när jag funderat insåg även jag att helgandet var poängen. Helgdagen erbjuder människan en behövlig andhämtningspaus. Arbetet fick anstå och istället tog man sabbat. En dag avskiljdes från de andra, avsattes för krafthämtning och helgades för Gud. En strålande rekreationsidé: man återskapas när man vilar. Men få tar saken på nödvändigt allvar. Men så hände det också innan fritiden var uppfunnen…och Gud nästan bortglömd.

Med fritiden fick vi alla ett fasligt sjå att hålla oss igång och sysselsatta. En tid, fri att göra vad man ville med, den måste ju bara användas så effektivt och roligt som möjligt. Inte konstig att vi plågas av stress! På jobbet mer prestation. Dessutom ska hälsan motioneras, vikten bantas, utlandet påhälsas och båten blötas. Gräsmattan trimmas, rhododendronbuskarna gödslas eller balkonglobelian tuktas att prunka.

Vanorna har ändrats och det blir svårare att se rytmen i veckan. Vad hände med växling mellan arbete och vila? Arbete och fritid, helg och vardag flöt samman och blev allt svårare att hålla isär. Även helgdagen blev vardagen lik. Var dag är en sällsam gåva? Vardag är en sällsam gåva? Möjligt, men bland alla dagar är vilodagen, Guds dag söndagen den sällsynta gåvan.

I kallelselärans alfabete kan var människa helga sitt arbete och utföra det Gud till ära! Jaha, joho det kan man kanske. Men om kan-själv-människan inte tillåter Gud att ha något med söndagen att göra, då är det svårare för Vår Herre som respekterar fira viljor att framgångsrikt göra anspråk på arbetsdagen.

Söndagen är en uppståndelsedag, då firas påskdag, en Guds dag för människans skull. Och en människans dag för Gud. Jag behöver avsätta tid för det som är verkligt viktigt i livet. Nog tänker jag att alla har samma behov. Och i det fortgående samhället behöver vi öva oss att bli stilla. Att komma till ro. Att bara vara.

Seden att gå till hembygdens kyrka är försvagad – men långt ifrån bortglömd. Genom livet blir det många besök i kyrkan och ännu fler kontakter med Svenska kyrkan. Söndagsskolan är på väg tillbaka. Ungdomsarbetet är på väg upp ur vågdalen. Dopet där Gud säger till de barn man bär fram - också Du är min, ett Guds barn - lever starkt. Begravningar sker huvudsakligen i kyrkan om än vi privatiserar deltagandet. Där kan det vara bra att tänka på att vänner också sörjer och på att ingen av oss i livet har monopol på någon annan. Många och fina kontakter finns redan som kan bidra till att vi återfår en insikt om vad gudstjänst och söndag kan erbjuda…

Eftersom vi bibringats uppfattningen att religion är privat och något man väljer så blir kyrkan och gudstjänsten ständigt jämförd…med sängvärmen, med sommarstugan, med fotbollsmatchen, med en spännande bok eller en långt utdragen frukost… och bekvämligheten triumferar ofta. Vi väljer, alltså finns vi till.

Och valet blir att nu går man till kyrkan när man har lust. Tänk att kyrkan skulle komma att handla om lust, vem hade trott det? Men det finns en glädje att upptäcka i kyrkans rum där valven öppnar sig mot himmel och paradis, vilket öppet rum. Tänk där firas himmelrikets måltid och vi har sällskap av den himmelska härskaran.

För inte så länge sedan ärvde många människor sin tillhörighet, och valde de gjorde de det en gång för alla, en avgörelse som fick vägleda hur man levde. Den som tillhörde kyrkan gick dit för att det hörde till. Inte för att det skulle bli så underhållande och trevligt. Man gick dit för att i samhörighet med bygdens och stadens folk få höra Guds ord – det kunde ju ha något viktigt att säga mig om egen brist och Guds stora nåd. Om förlåtelse, om nya möjligheter, om vad det innebär att vara människa.

Söndagens gudstjänst erbjuder en ny start. Där får vi lämna tillkortakommanden och brister och där får vi del av Guds gåvor, vi fylls med ny kraft och nytt mod. Tänk vilken möjlighet! Hur Du än tänker - tänk på vilodagen. Så att Du helgar den!