18 mars 2024

Kärleken till tingen, ett hot?

 Eros och agape och... kärleken till tingen? Riktig kärlek är det egentligen inte, men nära på. Krukmakaren som kasserar det som inte blir riktigt så bra har nog en tanke på att föremålet ska vara "besjälat" och uttrycka något speciellt. Skönhet är bland andra ett sådant värde som föremålet kan utstråla. Därför börjar konstnären ibland om. Så där som vi skulle behöva göra även när det gäller mänskliga relationer. Reset, heter det på modernt språk. Ta om, försöka igen, dra ett streck över det som inte fungerade. Rensat bord. 

I sådant som människor skapar finns också något av den stora skapelsen, känsla, kreativitet, form, färg, estetik... Skaparen, konstnären, bäddar in sig själv i det som skapas. Kärleken till tingen är ofta föraktad i fromma sammanhang eftersom det finns övertygelser om att den kärleken tränga undan och bort kärleken till Gud. Men det motsatsförhållandet är oftast överdrivet och ganska konstruerat. Allt kan nämligen stå i vägen och minska utrymmet för trons centrum.

Glasföremål av Ture Berglund är uppskattade i det här hemmet. Böcker i mängd av olika författare likaså. Några emaljer av Stig Ghylfe pryder sina platser. Sköna textilier är mer än omtyckta, särskilt sådana som vävts och broderats av våra mödrar. Även några gamla möbler, slagbord och en gammal träsoffa, har också etsat sig in i hjärterummet. Andra människor har liknande föremål som ligger dem varmt om hjärtat.

För tillfället har vi två stora tulpanbuketter i vackra vaser. Det är en fröjd att sitta och se på dem. Skönhet och vår lyser det om dem. Och i en urna står några äppelkvistar som har gått i knopp! Nu väntar vi...

 

15 mars 2024

Sverige älskar Lisa Larsson och...

En rubrik i Svenska dagbladet berättade i samband med konstnären Lisa Larssons bortgång att: Japan älskar Lisa Larsson! Men i artikeln visar det sig att vad många Japaner mer än gillar är Lisa Larsson keramik och dess sparsmakade uttryck. Dessutom slog det mig att knappast en hel befolkning, än mindre länder, sällan visar kärlek, för hur skulle det gå till? Sverige älskar NATO? Sverige älskar sol och sommar? Sverige älskar fortfarande Sickan Karlsson?  Sverige älskar sina många fina kyrkor?

Ställt utom tvivel är att Lisa Larsson och hennes många finurliga föremål blev hyllade i Japan. Genom att hennes många djur, lejon, katter, tuppar och noshörningar, blev "älskade" så blev också hon det. Om ett av hennes djur kan innehavaren säga: det där är en Lisa Larsson! Fast egentligen är det bara en katt etc. i keramik.

Kan man hävda att den som samlar på Lisa Larssons konst älskar henne mer? Eller är det djuren man älskar och hon som upphovsperson föreställs vara ett med sina verk? Om lite av henne finns i varje föremål, har man många har man då mer Lisa Larsson?  Vi som samlar på allt möjligt kan  möjligen, förmodligen omedvetet,  genom det vi samlar på ha önskat få mer av någonting bortom själva föremålet...

Hemma på ett fönsterbräde står en smått uppkäftig liten fågel skapad  och tillverkad av Tyra Lundgren, en stor svensk konstnär och designer som verkat i många länder. Vi som hyser känslor för fågeln, som kan likna kärlek, älskar vi därmed Tyra Lundgren? Egentligen inte, vi har aldrig träffat henne. Men också vi kan med lite stolthet säga: jaha, den där, det är en Tyra Lundgren... Vi vet naturligtvis att hon är uppskattad som konstnär, nyligen genom att två av hennes berömda fåglar visades och prissattes i Antikrundan. Men hon är känd och omtyckt bland mängder av oss som sett något hon målat, skulpterat eller format t.ex. i glas. 

Vi älskar verkligen allt möjligt vi människor. Jag älskar Olaus Petri kyrka och församling, fast hur det är praktiskt möjligt förstår jag inte helt och fullt. Men den kärleken härstammar förmodligen från förhållandet till kyrkans Herre. Min fru älskar bland mycket annat tulpaner! Och genom dem älskar hon... varför inte, våren? Tingen, föremålen och växterna vi samlar kring oss står förmodligen för alla möjliga och komplicerade känslor. Så varför har vi dem? För att vi genom dem relaterar till något bortom och förbi. Skatan på tavlan berättar om fyndiga fåglar, hyllar självständighet och nyfikenhet. Ett slags frihet genom naturen?! Så när jag tänker efter en vända till kan mitt och andras förhållande även till saker och ting, ja till allt möjligt, sammanfattas med: Det börjar verka kärlek banne mig...


13 mars 2024

Trafiken är utom kontroll

Trafiken blir allt mera egendomlig. Tänk att det händer, och det ganska ofta, att människor kliver ut i vägbanan utan att ett ögonblick ha koll på trafiken. Huva och hörlurar och ingen uppmärksamhet. Utan tvekan kommer det att gå illa, mer än en gång.

För lite sedan berättade jag om ett barn som rusade ut mellan två parkerade bilar och undgick att bli träffad med en hårsmån! Vi tvärstannade, mitt i gatan, och Maggan, min fru gick ut för att tala allvar med de försumliga. Mormodern hade ingen koll och förstod inte vad som sades, vilket hon demonstrerade med två uppsträckta händer. Men mamman som höll på att säkra ett mindre barn i barnstol klev ur och förstod. Hon sa: skäll på dem! Kan det ha hjälpt? Man bara hoppas.

Dagarna efter sittande i bil vid en välkänd hamburgerkedja hade vi just beställt i den raspiga ljudanläggningen vad vi skulle ha. Den vanliga frasen kom: Välkommen fram till kassan! Vi rullade fram bilen då två tonårstjejer ivrigt samspråkande dyker upp bakom den stora menyskylten - de hade noll koll! Tur och änglavakt var än en gång på vår sida. Det blev ingen olycka, men det var snubblande nära. Hjärtklappning och olust satt kvar länge.

Utanför vår port har vi en bred trottoar och en bred återvändsgata utan särskild trafik. Det hindrar inte cyklister, mopedister och elektrifierade sparkcykel-farare att ständigt välja att åka på gångbanan. Det är ibland förenat med livsfara att obetänkt kliva utanför porten (!). Även med uppsikt kan det komma ett fordon i höga hastigheter. Ny skyltning har gjorts för att understryka att det är en gångbana. Den ignoreras eller blir inte avläst. Enda hjälpen nu vore att några bötfälldes för sin vådliga framfart. Djungeltrumman skulle säkert gå. 

Vi som bor här kunde sedan bidra med en skylt: här på trottoaren bötfälls cyklar, mopeder, mm. Men, finns det alls några patrullerande poliser längre? Vi för vår del skulle gärna utfärda en skriftlig inbjudan till polisen, se denna text som en sådan, att bevaka vårt lilla hörn av stadens trafikmiljö, åtminstone några gånger. Vill de inte stå där i kylan kan de väl börja med att filma trafiken några dagar för att sedan efter analys genast bege sig dit!

I vår stad finns dat en hel del gathörn där cyklister bara får köra i en riktning. Det räcker att stå där sen eftermiddag när folk tar sig hem från arbetsplatserna för att se åtskilliga personer som högaktningsfullt struntar i skyltning och annan trafik. Där sätter de sina och andras liv i fara. Dessutom blir det allt vanligare att cyklister anser sig ha företräde på alla övergångsställen och brassar på bäst de kan för att komma först ut där. Normen tycks ha blivit att cyklisterna lägger ansvaret för sin säkerhet på bilisterna som tvingas bromsa och vika undan även när de har företräde och det egentligen inte skulle behövas.

Bilisterna då? Inte mycket att skryta med där. Vid stadens södra infart finns en 50-skylt som nästan ingen bryr sig om. Där körs dagligen både 70- och 80 kilometer i timmen. Och i rondellerna råder vilda västern-lag. Den som skjuter först vinner. Bilar far mellan filerna och kollisionsrisken är ständigt hög. Vid övergångsställena är somliga bilförare som cyklisterna: ganska hänsynslösa så att tillbuden står som spön i backen. Det är som om trafiken breder ut sig på sina egna villkor, utom kontroll.


Att backa ut från en parkeringsplats är förenat med stor kollissionsrisk. Bilister som ser en backande bil en bit ut i körbanan far ogenerat vidare, så den backande parten måste tvärbromsa. 

Den som ska parkera sin bil tar inte sällan på sig svampplockarmasken. Ingen annan ska ta den plats jag vill ha! Beteendet blir ryckigt och bryskt. 

Se där, ett litet axplock bara från den senaste veckans upplevelser. förändring börjar alltid med dig själv, finns det dem som påstår. Dessvärre räcker inte det när regler och normer uppfattas som råd och önskningar. Nu när det ska bli fler poliser kan väl några få tjänste-skor så att de kan börja promenera på gator och torg, igen! Snart! Nu!


10 mars 2024

Vad är en fördom?

Inte har väl jag fördomar? Känslan säger att fördomar håller andra sig med och inte jag. Vilket är ett belysande exempel på fördom. Vad en fördom är hörs på ordet: en utan ordentlig undersökning fälld dom. En förutfattad åsikt, uppfattning och mening (enligt SAOB). Ett förhandsomdöme. Som borde ha ett ursprung och en rot.

Fördomar kan leda totalt vilse. Fördomar om flyktingar och invandrare är förrädiska och epidemiska. Hela bunten är  obildade kamelskötare som kommit för att göra Sverige muslimskt - de borde återvända. Liknande uppfattningar har jag hört och avfärdat som, just det, en fördom - när det i själva verket varit något värre: en rasistisk konspirationsteori. Så kan en inrotad och falsk, föråldrad, vidskeplig och intolerant föreställning se ut. Invandrare och flyktingar förvandlas till en homogen grupp av dom! De blir gemensamt omgjorda till muslimer med baktankar. Människornas bakgrunder, kunskaper och erfarenheter förminskas. Att "åka hem" är för de flesta helt omöjligt, deras hem är vårt gemensamma Sverige!

I min barn- och ungdomstid var jag med i en uniformerad ungdomsrörelse. Där fick vi lära oss att säga nej till "tobak, rusdrycker och andra dåliga nöjen...". Klokt och förnuftigt. Parat med andra uppfattningar som vi omgavs av var alkoholism något oerhört farligt. Ett glas så var du fast. Även långt upp i åldern, då jag sedan länge själv börjar dricka vin och annat, satt tankarna djupt. En vinglig person kopplas alltid till berusning. Iden är så stark att den påverkar min varseblivning. Någon som vinglar ÄR berusad. I trafiken, i en butik, på övergångsstället. Neurologiska förklaringar eller andra rimliga göre sig icke besvär. Min dom, fördomen, är allmängiltig, den gäller alla vinglande personer.


Denna fördom drabbar nu mig själv när jag en morgon ska slänga sopor. Käppen får stå kvar hemma när jag går, fullastad med påsar, till soprummet. Plötsligt ser jag mig själv. Vinglande och yrsligt försöker jag gå stadigt till soprummet. Han måste vara berusad! Så tidigt, ja, hela tiden. Han har alltid svårt att gå rakt. Stackars människa!

Om fastan betyder att vi ska avstå från saker och ting, särskilt vårt överflöd, kan jag här ha upptäckt något viktigt. Även jag, den fördomsfrie (!), har ett överflöd av förutfattade och ganska ogrundade åsikter och meningar. Att avstå från vårt överflöd kan denna gång få betyda att invandrade personer får vara enskilda individer med människovärde och egen historia, inte en stereotypisk klump. Det kan även få innebära förståelse för alla dem som har svårt att gå och ter sig yra och vingliga. Och för uppfattningen att... och tankarna på...

Min stilla bön: Befria min tanke, min syn och hörsel från fördomar som låser in mig och begränsar uppfattningsförmågan. Lär mig se på medmänniskor med förståelse, inlevelse och kärlek...


08 mars 2024

Borta bra, men hemma bäst?

Kyrkans värld är ganska liten! Kyrkans värld är oändligt stor! Eller hur! Därtill kan den lilla lokala världen ibland verka stor och svåröverblickbar. För andra har den stora vida världen blivit liten, för dom som anser sig ha överblick. Det blir en fråga om perspektiv och utgångspunkter.

För den som befinner sig i en kyrka är det bra att ibland få insikt och kunskap om andra kyrkor och samfund. Ekumeniken är ett sätt att förhålla sig till andra, med intresse och nyfikenhet. Hur tänker man där? Vilka trossatser är ovärderliga i det sammanhanget? Hur ser brottningen med auktoritetsfrågor, medlemmars inflytande, etiska och teologiska konfliktfrågor osv. ut? Sedan kan spegeln vändas mot det egna sammanhanget. Vilka blir svaren på sådana frågor?

Ibland blir läsning ett sätt att få lite kontakt med andra sammanhang. Nätets mer sociala delar är inte att lita på. Men det finns hemsidor och annat som kan öppna upp vår kyrkliga "ankdamm". Lutherska världsförbundets hemsida kan erbjuda en sådan öppning. Eller pröva Kyrkornas världsråds hemsida för att få kännedom om ekumenikens världsvida engagemang.

Många människor som jag mött genom åren har haft bestämda åsikter om den katolska kyrkan baserade på nästan ingenting. De har inte läst dokument från Vatikanen, de har inte deltagit i katolska gudstjänster, de har inte läst katolska teologer eller ens vetat särskilt mycket om kyrkans uppbyggnad eller beslutsprocesser. Den som inser att kännedom och kunskap brister kan t.ex. läsa kulturtidskriften Signum som idag ges ut av Newmaninstitutet. En publikation med synnerligen brett register! På nätet finns en hel del att läsa, ännu bättre är naturligtvis att prenumerera.

Från England (UK) kommer en utmärkt katolsk veckotidning: The Tablet. Även där finns en hel del att hämta från hemsidan.Tidningen är dyr att prenumerera på i Sverige. Själv har jag tur, en god vän prenumererar och låter mig få tidningarna när han har läst dem. Då kan jag ibland känna ren avundsjuka eftersom Svenska kyrkan inte har någon motsvarighet.

Catholic News Agency kan vara värt att undersöka en smula för att få en ingång till vad som rör sig i den katolska världen. Ett fristående nyhetsbrev, National Catholic Reporter, som är gratis att prenumera på erbjuder också intressanta perspektiv från katolska kyrkan i USA, men ger även synpunkter på Vatikanen med mera. Prenumerationen görs direkt till höger på sidan i en liten gul rektangel...

Anglikanerna har en världsvid gemenskap i Anglican Communion. Hälsa gärna på där för att få veta mer. Engelska kyrkan är med i den världsvida anglikanska gemenskapen. Deras hemsida kan väcka intresse för att veta mer. Ett sätt kan vara att besöka Anglican Compass. På hemsidan om man skrollar ner en aning kan man prenumerera på ett "nyhetsbrev" som ger spännande introduktioner till sådant som kan vara aktuellt under kyrkoåret. Undersök gärna!

Efter detta lilla och minimala urval ur en mångtusenhövdad kör av sidor att besöka lutar jag åt att fler än jag (även vi i kyrkan) eftertänksamt borde sjunga en visa som (ibland dessvärre) varit aktuell för mig hela livet: 

Världen är så stor, så stor,

 Lasse, Lasse liten!

Större än du nånsin tror
Lasse, Lasse liten.

Där är hett och där är kallt,
     Lasse, Lasse liten!
Men Gud råder överallt,
     Lasse, Lasse liten!

Många mänskor leva där,
     Lasse, Lasse liten!
Lycklig den som Gud har kär,
     Lasse, Lasse liten.

När Guds ängel med dig går,
     Lasse, Lasse liten!
Ingen orm dig bita får,
     Lasse, Lasse liten.

Säg, var trives du nu mest,
     Lasse, Lasse liten?
Borta bra, men hemma bäst,
     Lasse, Lasse liten!

05 mars 2024

Våga sätta en gräns - se efter barnet

Stopp och belägg! Där går gränsen. När du går över den blir jag inte bara upprörd utan rent av förbannad och ilsken! Så där säger man bara inte! Lägg av!

Reaktionerna kan bli alla möjliga. Om något nedsättande och plumpt, rasistiskt, sexistiskt eller förintelseförnekande yttrats måste någon, dvs vi alla, sätta stopp. Yttrandefriheten vidgar ibland området för diverse avskyvärda yttranden ock påståenden. När det  händer är det viktigt att minnas att gränsdragning och mothugg också tillhör vår frihet - de kan och ska vokaliseras!

Se där ett viktigt inslag i vår fastetid - att rida spärr mot allsköns människoförakt och ideologiska extremer. Det är som med ekumeniken, den som ska företräda en tanke och uppfattning bör vara klar över sina egna ställningstaganden. Det innebär att även vara förtrogen med sina egna tillkortakommanden så att det inte blir en reflexmässig attityd av avståndstagande från andra, utan en genomtänkt linje. '

Härom dagen höll jag på att köra över ett barn som en försumlig mormor släppt iväg. Barnet rusade ut i vägen mellan två parkerade bilar. Kalla det änglavakt eller tur - barnet blev inte träffad av bilen. Millimetrar handlade det om. Efter en panikartad tvärbroms blev det  nödvändigt att säga till den vuxne som absolut inte tog sitt ansvar. Nästa gång kan det gå riktigt illa! Se efter barnet! Håll i!

02 mars 2024

Dimma får Gothem på Gotland att skimra


En sommarmorgon  2015 i Gothem på Gotland vaknade jag tidigt och förundrades över dimman som bäddat in äppelträden i de vackraste slöjor. Så kvällsmänniska jag är kunde jag inte motstå denna märkliga skönhet. På med kläderna och efter att ha letat rätt på kameran gick jag en stilla promenad i det fuktiga morgondiset. Solen började efter en stund leta sig fram över horisonten och de märkligaste fenomen visade sig.

En traktor på ett fält pekades liksom ut av en vit regnbåge. Ganska alldagliga lantliga riktigt små vägar blev som portaler till en annan värld. Gothems medeltida kyrka framstod som omgiven av mystiskt ljus med någonting att meddela.


Även jag ville ta bilder på vackra spindelnät, men vattendropparna var som stora synliga morsesignaler. På samma vis flockades fåglarna på alldagliga telefontrådar i väntan på solens värmande strålar. 

Åtskilliga bilder blev det. Här vill jag dela med mig några av dem som fick mig att bli fylld av tacksamhet över en för många okänd
och avlägsen plats. En älskad och uppskattad plats. Tänk att Gothemtrakten kunde framstå som översinnligt skön och hemlighetsfull.


Någon talangfull fotograf är jag inte. För en gångs skull blev resultatet av min morgonpromenad något att visa för andra...